PW

Å när man äntligen kommit igång så är det givetvis så att något sätter käppar i hjulet. Jävla skit knä ! Att det gjorde ont efter en mil på asfalt är helt förståeligt men att det inte gått över helt är under all kritik! Försökte ju mig på en runda igår med Jenny som slutade efter 3km pga knät. Idag tog jag en rejäl PW med en arbetskamrat 9km visade min Runkeeper,hennes sa 8,1.. Tekniken är underbar men kanske inte så tillförlitlig alla gånger.
Nåväl det känns bättre att gå rask än att springa. Även om jag blir besviken så är det bara att gilla läget och vänta ut.. Märkligt att jag reagerar med besvikelse när jag inte kan träna som jag vill. Hahaha JAG! Tänk vad man kan förändra sig. Och jag tänker även på dig. Kan jag så kan Du. Ut och gå,spring,cykla eller vad du vill. Man måste ju inte gå på gym eller liknande.Hitta en aktivitet som du gillar och som passar dig. Dra med dig en kompis också. Det är alltid roligare att träna ihop med en kompis. Man peppar varandra. Jag har flera olika som jag tränar med. Därför att jag tycker det är svårt att komma igång när jag är själv. Fast jag har ju nästan alltid min lilla side-kick Maja med mig. Hon har energi så det både räcker och blir över. Inget bild bevis på mig idag. Ser ut som sju svåra år och ett nödår.