Iform loppet Oslo!

Som jag brukar säga har jag ju som längst sprungit till godisaffären för att hinna innan stängning..i mitt tidigare liv alltså. I mitt nya liv så springer jag varje vecka. Jag är ju en ganska lat människa av naturen, men har insett att motion behövs för att man ska hålla sig frisk och gå ner fortare i vikt. Så jag och Jenny började jogga med siktet inställt på LCHF loppet i Augusti som är 8km. Det kändes realistiskt att ha sommaren på sig att klara det. Så fick jag då erbjudandet av en kompis i Norge att ta över hennes plats i iform loppet för att hon har skadat foten. 10 km genom Oslo. Jag tackade ja med viss vånda. Hur fan skulle det gå? Kan man springa en mil när man knappt klarar 5km utan att dö ? Alldeles galant visade det sig. Eller nåja , helt ok. Ont i knät som fan fick jag, backarna var fruktansvärda men jag sprang på om än långsamt. Hängde bakom en tjej som höll en bra jämn takt hela vägen. Hon spurtade dock sista biten och det hade jag dessvärre ingen kraft till men när jag såg två gående tjockisar framför mig så fick jag ny kraft och sprang om dom. Jag har fan inte kämpat för att två tjockisar ska gå i mål före mig ! 1:18:27 blev tiden som jag hoppas slå med hästlängder i höst!