Det händer egentligen inte så mycket med min kropp. Den tränas och matas med bra mat. Den fuskar inte. Den fuskar aldrig. Finns ingenting den är sugen på som är förbjudet. Det är så här livet ser ut. Det är en ny väg, som känns som vardag. LCHF har blivit ett sätt för mig och min familj att leva. Barnen är till viss del kvar i kolhydratsträsket, men vi väljer bra mat så gott vi kan och till middagen finns aldrig längre något pasta/potatis/risalternativ. Vi blir mätta ändå.
Nu har vi flyttat in och jag ska i dagarna börja experimentera med bröd på Emmervete. Ett tvåkornsvete, som ger bröd som det bröts på jesu tid. Inte slabbet som inte har någon god effekt över huvud taget. Dagens vete har inte en enda gemensam nämnare med vetet som en gång var. Vi äter utan att fundera på vad vi stoppar i oss, vad vi ger våra barn. Vete är på många sätt värre än socker och det gör mig orolig vad den gör mot mina fina barn. Jag ändrar på det där nu. Sakta men säkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar