Baka kaka

Jag bakar kakor till en tillställning. 100 bruna kolasnittar med riktigt smör. I mitt kök finns ännu en gång mina värsta fiender socker och vete. Det känns faktiskt inte ok. Jag vevar med sleven i bunken och tänker på hur det var en gång. Att jag inte skulle kunna hålla mig och stå där med slickepott och äta av smeten. Baka 100 kakor och äta minst 15 själv när ingen såg på.
Jag bakar någonting som är skadligt och dåligt på alla sätt. Som någon annan ska äta. Snacka om att frångå mina principer. Känner mig lite som en förrädare och mördare. En förgifterska. Jag som förespråkar ett liv helt fritt från socker och spannmål och gärna pekar med hela handen bjuder på kakor? Rimmar illa.
Jag gör det här för en vän. Jag kommer inte göra det igen. När baket är klart kommer jag slänga mjölet och sockret. Jag vill inte ha det hemma. Än mindre ge bort det.
Att bli påmind om livet innan Lchf är bra. Samtidigt finns rädslan att jag ska förlora vettet och trycka i mig av smet och rara kakor.
Men för varje slevtag i bunken blir jag starkare. Det där söta är inte för mig.

( Kakorna på bilden är bakade av Nadja, inte mig ;) )