Hela tiden snackas det om sunt förnuft. Inte från oss som äter LCHF utan andra personer som valt att äta en kolhydratrik kost. De pratar om balans och att kunna äta ur alla livmedelsgrupper, och javisst, klart man kan det om man vill och framförallt om man kan. Jag och flera jag känner tampas med ett sockermissbruk som bäst stävjas av en total avhållsamhet. Dessutom blir de livsmedel som innehåller kolhydrater mindre och mindre viktiga. Pasta och bröd är inte gott. Godis är bara äckelsött och pratar du med vilken LCHFáre som helst så säger de med all säkerhet att de inte saknar någonting av det de tidigare åt. Detta avfärdar motståndarna som någon slags frälsning för att man gillar att gå ner i vikt snabbt-vilket inte heller är sant. Att gå ner i vikt med LCHF är inte en snabb väg. Det tar en evig tid. I början förlorar man vätska som kroppen bundit och man känner ganska snabbt att kroppen mår bättre. Sedan går det sakta. Man känner hur mycket bättre man mår av en kolhydratfri kost. Just den biten gör att man snabbt inser att det inte finns några alternativ att gå tillbaka till. Den gamla maten är osmaklig och gör dig sjuk. Den nya maten gör dig pigg, frisk och smal.
Men fy för det extrema och hylla lagomheten. Så resonerar många. De blir arga av att vi väljer bort en stor del av maten. Att vi väjer bort över 50% av det som finns att köpa i livsmedelsbutiken. Det smakar oss inte. Vi behöver det inte. Vi är levande bevis för att det går att leva utan. Man hytter med nävarna och pekar med fingret på oss och säger: -Vänta bara, snart kommer smällen! Njurarna och leverns kollaps. Cancern som sprids, hjärnans haveri. Sunt förnut och balans! Det skriker de till oss, de som inte äter LCHF.
De fortsätter med mjöl, socker, frukt och halvfabrikat. De dricker sin läsk och äter sin snabbmat. De tränar för att bränna överkottet av kalorierna de stoppar i sig. De tror på allvar att det inte spelar någon som helst roll vad man äter och vad som passerar systemet. Att svältkost hela veckan kompenserar för helgens frosseri av socker och godis med mängder av tillsatser som ingen vet vad de ställer till med, eller så vet man och blundar lite hårdare.
Det innebär också att de inte tror att de celler kroppen bygger eller kroppens funktioner påverkas av vad vi äter. Att vi inte blir friskare av rena produkter som kött, bra fett och grönsaker utan lika gärna kan leva på smörgås, pizza och godis (vilket jag gjorde innan) och ändå nå samma resultat. Var tog det sunda förnuftet vägen undrar jag?
Jag drar alla över en kam här. För så känns det. Det är ju bara de arga anti-LCHFárna som hörs. De som tycker att alla kan göra som de vill är tysta. Under hela min vikt och hälsoresa har jag varit ganska högljudd och gärna delat med mig och haft en önskan om att andra ska byta livsstil och pröva. En del blir nyfikna och hittar en ny väg och andra blir vansinniga och visar var de står genom att försöka överbevisa mina teorier om att socker och kolhydrater är skadligt för oss genom att fullständigt frossa i detta. Inte så smart, men alla reagerar vi olika.
I vilket fall som helst så börjar jag tröttna på alla puckade kommentarer och denna fullständiga okunskap om vad mitt nya liv och min nya kost innebär. Kanske har jag sagt nog och spridit min kunskap till tillräckligt många för det börjar bli tröttsamt att försvara någonting som egentligen är solklart, sunt förnuft och helt logiskt.
Jag jobbar som DSK och vi som profession bör ju följa vissa riktlinjer när vi har patienter med övervikt som kommer för t ex hälsosamtal. Då följer vi det som finns längst evidens för o det är medelhavskosten med fysisk aktivitet.Jag tror inte det är bra att dra alla över en kam. Jag tror inte heller gemeneman proppar i sig socker och läsk mm på helgen utan jag förutsätter att alla följer sitt sunda förnuft. Det som jag tror o som det finns stor evidens för är fysisk aktivitet. Men huvudsaken är att man mår bra o sedan får man ju göra lite som man vill =)/ Terese
SvaraRadera