Yoga och löpning

Går på de många av Hagabadets yogaklasser. I alla fall de jag tror jag klarar av. Idag hade jag det tuffaste passet hittils. Kroppen skrek om nåd och vid ett par tillfällen fick jag ge upp för en sekund eller två. Man kan titta på folk som utför yoga och undra just vad som är så jobbigt och sedan står du där själv med darrande kropp och svett som droppar. Kroppen och själen känns som ny varenda gång. Det som smärtar i min kropp smärtar inte längre och jag känner mig fri en stund.
För mig som springer mycket är yogan ett nödvändigt ont. Jag stretchar efter varje pass men det blir inte samma djupa avslappning som yogan ger och i slutet av varje pass när vi tackar varandra och oss själva för den fina stunden vi haft tillsamman med våra kroppar, blir jag klart berörd och känner hur tårarna väller upp, precis som när jag springer.
Det ligger så djupt rotat. Tacksamheten till mig själv över att äntligen kunna ge min kropp precis det den behöver och vill ha, och då också ge någonting fantastiskt tillbaka till mig själv. Vi samspelar äntligen. Tror att jag för första gången i mitt liv kan känna vad  någon som brinner  för någonting känner. När någonting berör oss så djupt att vi nästan knockas av upplevelserna.
I morgon tänker jag köra ett pass yoga på morgonen, sedan blir det vila tills på söndag, då är det minst 15 km löpning som gäller. det blir en lugn runda men kraftigivande musik och löpteknik i huvudet.
Nu en stund med Scott Jurek´s bok- Eat and run.