En högtid som handlar om lidande, livets slut, död och återuppståndelse.
I naturen visar påsken detsamma. Det som vissnade under hösten och dog under vintern, får nu nytt liv.
Även om våren är långsam i år. Här och var gör den sig påmind. Några solglittrande timmar, en snödroppe, några krokus som tittar upp i rabatterna. Som påminner oss. Livet går vidare.
Påsken 2012 tog jag ett rejält återfall. En sockerfylla utan dess like. Herregud så sjuk jag blev. Magsjukesymtom deluxe. Jag fick gå och lägga mig.
Jag föll.
Men till skillnad från förr så reste jag mig.
Åsikterna går isär hurvida man kan vara sockerberoende eller inte. Den litteratur jag läst påstår att så är fallet. Om man nu måste ha bevis. Jag behöver inte det. Jag vet hur min kropp och knopp reagerar på socker och stora mängder med kolhydrater. Alla kroppar är olika. Jag lär känna min mer och mer för varje dag som går. Framförallt så lyssnar jag på min kropp nu.
Påsken blev en vändpunkt.
En milstolpe. En av många.
Denna påsken tänkte jag göra något härligt och roligt med min familj. Vad vet jag inte riktigt än. Kanske grillar vi eller går på lek och bus landet. Någon sockerfälla tänker jag däremot inte falla i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar