fredag 11 maj 2012

Socker är knark

Jag är så trött på alla dessa bakåtsträvare. Dom som absolut inte kan vara utan sitt bröd och sin frukt. Dom som bara måste äta godis och pizza. Dom som tycker att jag avstår allt utav livets goda för att jag minimerar mitt kolhydratintag. Det enda jag förlorat är en stor del av min vikt samt mitt enorma sötsug. Vad jag vunnit är ett fantastiskt mycket större välbefinnande! För mig som sockerberoende är LCHF frälsning. Jag har släppt åratal utav hets och överätning. Ett beteende som alltid slutade i ångest och självförakt. Jag har lagt ner ofantliga summor på viktväktarna, viktcoach, psykolog, dietist och KBT. Det har såklart funkat några veckor men viktnedgången har varit små och återfallen desto större. Såklart. Eftersom blodsockret krävde att jag åt något var 3-4/Tim och att bröd,pasta,potatis,ris och frukt triggade mitt sötsug.
Man kan faktiskt jämföra sockerberoende med heroin beroende helt sjukt men sant. Det finns studier på det. När man vet det så förstår man också att det går lika dåligt att knarka lite som att äta socker lite.
Under den första tiden är det strikt LCHF som gäller.
Jag har kämpat och kämpar fortfarande. Jag är inte i mål än. För att nå mitt mål krävs beslutsamhet, blod,svett och tårar. Inget är gratis. Så inte viktnedgång och välmående. De som inte kan förändra, göra uppoffringar och kämpa för sina mål kommer fortsätta att vara tjocka och trötta. Jag har hittills gått ner någonstans mellan 16-20 kilo, jag är lite osäker pågrund utav att jag var för fet för att väga mig. Jag skämdes och ville inte veta. Ville inte se att det förmodligen var tresiffrigt. Jag har ca 15 kg kvar att gå ner. Just nu går det trögt. Den gamla Nadja hade gett upp för länge sen. Men inte den nya. Den nya höjer ribban istället. Anmäler sig till LCHF-loppet i augusti och börjar springa.
Det är svinjobbigt! Jag har ingen kondis och är ingen i grunden sportig person. Som längst har jag väl sprungit till godis affären för att hinna innan stängning... Idag sprang jag 6km med undantag för backarna där jag gick. Till augusti ska jag springa rundan helt obehindrat. Och helst vara tio kilo lättare. Kan jag så kan fan du !

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar